Vår kropp - en köttkostym?

Jag har i vissa spirituella kretsar hört uttrycket “köttkostym” och jag undrar - är inte vår vackra kropp så mycket mer?

Jag måste erkänna och säga att jag förstår verkligen inte det resonemanget. Är vi inte hela? Är kropp, sinne och själ verkligen så separerade?

Jag tror inte det.

Om vi inte har vår kropp: hur skulle vi kunna känna något? Hur skulle vi kunna jobba med energi överhuvudtaget? Både psykiskt och fysiskt.

När jag jobbar med en klient så tar jag in deras energifält, jag kan känna vad som tynger dem, hur det kan kännas rent fysiskt i kroppen, men också känslomässigt. Det skulle vara rätt svårt utan en kropp, kan jag säga.

Jag funderar på hur de som säger “köttkostym” ser på sin egen kropp?

Jag vill hylla vår kropp, se vår kropp och förstå den. Kroppen är en FANTASTISK - ja, vadå? Tidigare hade jag sagt maskin, men nu vill jag bara säga “en fantastisk kropp”. Vår kropp kan ge oss signaler för att vi ska förstå den på olika plan. Det är lite det fertilitetsförståelse också går ut på. Att lära känna sin egna kropp. Jag hade inte kunnat vara här om det inte hade varit för min kropp. Jag tror på att den har kapacitet för läkning och reparering, utan den vore jag inte ett skit.

Jag har haft en lång period där jag hatade min kropp, inte litade på den och tro fan att vårt samhälle LÄR OSS att se vår kropp på det sättet. Att se den som en maskin, att vi kvinnor ska bara “avla” (ibland har jag känt mig som en “ko” tidigare och det är så…. vårt samhälle kan se på oss också). Vi är så mycket mer.

Därför kommer jag fortsätta hylla min kropp, förstå den, nära den, stötta den: för att jag vet att den är kapabel till så otroligt mycket mer än att bara vara en “köttkostym”.